Ja nu känns det som om en liten börda hoppat från mina axlar, vardagsrummet och sovrummet i lägenheten är nästan klara och köksbordet och stolarna är färdiga!.
Jag tycker sånnadär grejer är superkul, å de vet alla som känner mig, men projekt har ju ofta en tendens att bli jobbiga när man inte ser nåt slut på all fixning (kanske nån håller me?).
Nu har jag fått lite lugn i själen en stund.
Idag är jag sugen på en llåånng cykeltur när P klivit upp (han börjar jobba inatt) och är med våra knåddar.
Appropå knåddar så började denhär minsta busen gå igår, typ 6 steg som mest, å bara ssååå gulli när man ser att han verkligen får jobba, Å vilken koncentration! varje steg är som ett helt dagsprojekt..hahaha.. å ändå ger han inte upp, helt fantastiskt igentligen.
Kan tänka mig själv om jag var ute å gick dyngrak, å varje gång vinden blåser eller nån passerar så känns det som om en amerikansk fotbollsspelare försöker meja ner mej! men skam den som ger sig, ja fortsätter gå å baara vänta på nästa smäll...hhmm..nja ja vet inte, vårat(vi vuxnas) jävlar annamma är nog inte lika stort som småttingarnas tyvär *ler*.
Ha en bra dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar