var ingen klocka som väckte mig imorse(4:25) utan två små vackra ögon som tittade på mig över sängkanten för första gången, å jag som är en sån känslomänniska höll på börja gråta av lycka.....
så alltså kunde jag inte låta honom va å bara säga gonatt.....utan istället lät jag med en gäll viskande röst - heeei mammas ääälsklingsgull, kan du sseeee mamma åååå va duuuktiiig du eee- hahahaha.
Blev till att kliva upp då som ni förstår, men det gör inget, dagen kunde inte ha börjat bättre*ler*.
Har nu cyklat stillsamt 30 minuter och avnjutit en god omelettfrukost, gett älsklingsVille mat å lagt isäng honom och sitter nu å njuter av morgonstunden med en god kopp kaffe, skål på er å ha en bra dag.
lycka - vilken tur att den är som den är...kan ej köpas för pengar och dyker upp när man minst anar det, t.ex. på morronen då vi andra fortfarande tycker att det är natt
SvaraRaderaPUSSAR & KRAMAR
ja, visst är det så. känner mer genuina lyckotillfällen sen barnen kom......de är väl därför att jag inte riktigt förstod lyckan tidigare, antar jag.......eller inte uppskattade den på samma vis kanske?
SvaraRaderaKRAM